Många väljer bort att springa på vintern då det är kallt och mörkt. För mig är det tvärtom, det var på vintern jag blev en inbiten löpare. Här är några av fördelarna som jag sprang och tänkte på min 20km runda genom den gnistrande skogen:

  • Marken är frusen och skogen som normalt är ganska blöt och gyttjig på sina håll är nu framkomlig för de som inte tycker om att bli blöta om fötterna. 
  • Skogen är lättframkomlig så länge det inte är för mycket tung snö (vilket det inte är så stor del av vintern i Stockholm). Sommaren gör många delar av skogen oframkomlig då den växer igen, men på vintern är det mycket mer lättframkomligt och lätt att springa på platser som är svårare att komma till sommartid (utan att fäkta bland snåren) 
  • Naturen är så vacker vintertid. Antingen glimmande av frost eller lysande av snö.
  • Med dubbskor går det att springa på som vanligt.
  • Att springa då det blivit mörkt med pannlampa i skogen är att öppna ytterligare en dimension av löpningningen, hur kul som helst. 
  • Själv föredrar jag vintern temperaturmässigt, så länge det inte kyper under (-5) – (-10) grader, då börjar det bli svårare att andas. Det är lätt att klä sig mot kylan med en tunn merinoulltröja, en vindtätjacka, vinterlöpartajts med vindskydd framtill, ullstrumpor, dubbskor, handskar för längdskidor och en buff för öronen. 

Annonser