För ca ett år sedan började jag med traillöpning. Till en början sprang jag i ett par trailskor som påstods ha ”superbra” grepp, men jag halkade runt som en vante och ramlade ofta, antingen genom att snubbla pga att jag är ovan med terräng, eller genom att halka på blöta stenar och rötter. Tack och lov när snösäsongen började och jag kunde springa med dubbskorna och slapp ramla 😉

Under våren började jag springa i liknande ”barfota” skor, med noll i dropp och mycket tunn räfflad sula. Jag har varit supernöjd med skorna. Grymt fäste med sulan, hej då till alla vurpor, och hej då till svampskor (salomon var som svampar att springa i då det var blött ute). Dessutom kändes som om jag flög fram i terrängen med dessa skor, vilken frihetskänsla! Men, nu under sensommar och tidig höst har jag börjat känna att mina fötter blivit mer känsliga för stötar (dvs sten och rötter) och för tre veckor small det. Så fort jag landade på minsta sten gjorde det ont. Efter löpturen fortsatte det göra ont, vilket det inte gjort förr. Vilade en vecka, men skulle iväg på löparläger. Satte på mig salomonskorna med rejäl sula och det gick bra till en början. Men mot slutet av dagen satte jag foten rakt på en sten och smärtan gick genom kroppen… ont i över en vecka när jag gick och har fortfarande lite ont…


Har blivit lättare löpturer med uppbyggda asfalt skor, Asics. Känner mig som en elefant att springa med de skorna, men skönt för fotsulorna att få avlastning. Jag längtar något fruktansvärt ut i skogen så gav mig ut idag, med asfalt skorna i skogen. Livsfarligt, lätt att trampa snett med så uppbyggda skor så det fick gå långsamt. Härligt var det att  komma ut i skogen 😍😍.

Annonser