Tags

, , , , , , ,

Idag gick Stockholm Trail i Nacka reservatet. Sol, 17 grader, fina och varierande stigar i skogen, vackra vyer… Banan var uppmärkt bra och 21 km banan var utmanande, speciellt backigt var det i mitten. Totalt hade banan 505 höjdmeter i stigning.

Det jag tycker är synd med traillopp är att man måste stå längst fram för att kunna springa i sitt egna tempo. Problemet är att jag springer för långsamt för att kunna stå långt fram. Jag vet att om jag ska springa en halvmara i kuperad skog så är ett bra tempo för mig kring 5:30-6:00 min/km. Innan loppet delades vi in i hur fort vi förväntades springa, jag ställde mig nöjt i spannet 5:30-6:00. Problemet var att första 10 km ägnade jag min tid åt att försöka springa om alla som ställt sig fel. Första 2 km gick det bra, det var breda stigar lätt att springa om. Men trail består främst av småstigar och det är ofta relativt svårt att springa om. Därför bestod de första 10 km av att spurta om några stycken för att därefter falla tillbaka in i ledet där de bromsade i nedförsbackarna, gick i uppförsbackarna och höll däremellan 6:30 tempo… Oerhört frustrerande.

Efter 10 km hade jag tillslut kommit förbi alla som inte höll 6 min tempo och kunde njuta av löpningen i mitt tempo.

Advertisements