Etiketter

, , , , , , ,

Tidigare har jag haft en frustration av att inte fått till min andningen på crawl. I och med graviditetens fortskridning blir det numera lugnare och lugnare motionspass. Och idag hände det. Äntligen kunde jag crawla längd efter längd utan att behöva återhämta andningen. Vad var skillnaden? Jag simmade långsammare och tog inte i, varken i bensparkarna eller i armtagen.

Jag har tidigare inte tyckt det varit jobbigt för kroppen eller pulsen att simma. Från min sida har jag sett min egen crawlträning som motion och inte ”riktig träning”. Simning har helt enkelt inte varit (i mina mått mätt) fysiskt ansträngande, bortsett från att jag inte fått till andningen. Att orsaken till att inte få till andningen i crawl kunde bero på att jag inte har den rätta ”crawlkonditonen” för att simma lite fortare var något jag inte ville acceptera. Efter dagens pass måste jag kanske omvärdera. Tänk vad lite graviditet kan lösa saker och ting 😉

Några tips från youtube klippet ovan är:

  1. Pusta ut under vattnet. D.v.s. försök inte att andas ut och andas in samtidigt då du vrider upp huvudet, andas ut under vattnet för att andas in ovanför vattnet.
  2. Se din hjässa som en bog som ska peka framåt hela tiden, förutom då du vrider upp och andas.
  3. Gör så lite avsteg från färdriktningen som möjligt vid inandningen. Tänk dig att du ska vrida huvudet som att du är inne med det i en pennvässare. D.v.s. undvik vobbla, rotera eller någon elips.
  4. Försök att vara någorlunda still med axelpartiet då du andas. D.v.s. undvik att komma över för mycket på sidan.
  5. Pacen (hastigheten) ska vara konstant. Samma takt på armtagen oavsett om du vrider upp huvudet eller inte.

Blogginlägg om simning

Annonser